Pia

Sitter på Landvetter och väntar på att få gå på flyget. Jag har plats 39c (gång). Med tanke på vad jag åker till gör det inte mig något att jag inte sitter med fönster. Tuggummi är inköpt och jag kommer sitta och tugga som en galning där i gången. Mina nerver är uppe i taket och för att lugna ner mig Har jag nu lyssnat på My Chemical Romance - Black Parade cirka 7-8 gånger. Det hjälper sjukt mycket. Förutom mina härliga nerver så är jag så nervös att händerna skakar. Det ska bli så roligt att sätta sig på planet, fast ännu roligare att landa i Antalya. 30 minuter kvar tills boardingen börjar. Åh vad det här ska bli roligt!

Om två dagar är jag i Turkiet. Jag landar i Antalya kl 20 (svensk tid) på söndag. Helt otroligt.  Den där lilla känslan av att jag snart checkar in mitt bagage och sätter mig på min stol i flyget bygger upp sig mer och mer. Det är en nervös känsla fast fortfarande väldigt lycklig. Idag tog jag filten och la den framför huset i solen. Där satt jag och läste om hotellen i Side och andra papper som jag fått från Solresor. Allt medan musiken strömmade ut ur mina Urban Ears. Det var så härligt att sitta där i solen och stänga ute världen och bara bli jag, musiken och Solresor. Det var underbart! Imorgon ska vi åka till Överby Köpcentrum i Trollhättan. Jag ska framkalla några bilder som jag ska ta med till Turkiet. Jag måste ha bättre bilder på min familj och mina vänner. Det bästa råd jag fick inför denna resa var att ta med något hemifrån, eftersom jag skulle få hemlängtan oavsett hur bra jag hade det.  Den största händelsen imorgon är dock att packa färdigt. Se över listan som ...

Måndagen den 5 september hoppade jag på tåget som förde mig till Stockholm. Där sov jag hos Laura och fick även på samma gång busa lite med Nelly. Dagen efter (tisdag) åkte jag in till stan och träffade Lina som jag var på intervju tillsammans med på Solresor. Vi ska båda åka till Side och målet för dagen var att skaffa visum. När visumet var skaffat gick vi runt plattan där vi provade ost, åt Strudel m.m. Sedan åkte jag hem till Bäckefors igen. På kvällen trillade det in ett mejl från Solresor. Det var en biljett. Till Turiket. Den 11 september. Ebba frågade igår "Hur känns det nu?". Det var då jag märkte att det äntligen börjar sjunka in. Och det är så svårt att förklara känslan. Det är en blandning mellan taggad, nervös och toppen av lycka. Jag skrev till Ebba att jag kände mig som Pinocchio när han blev pojke. För visst måste han ha känt en underbar känsla. Så det som återstår nu är endast att packa färdigt och gå på planet. Jag är inte alls nervös. Nej då!