Början på slutet

Efter tio underbara dagar i Kina och massor av skratt och minnen som skapats var det dags för en liten grupp ur Rese4 att säga hej då till medresenärerna och resten av klassen. Jag förstod aldrig vad som faktiskt hände under den morgonen eller kvällen före. Sista kvällsmåltiden tillsammans, jättegod mat och härliga stunder och en helt fantastiskt Hasse som visade oss den berömde Rödluvovich. Oj vad jag skrattade och jag tänkte hur fantastiskt allt var.
Men sedan kom frukosten, sedan lunch och helt plötsligt sa alla hej då till varandra. När Amanda kom fram till mig för att säga kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Alla som känner mig vet att jag kan gråta till ett tacktal på idrottsgalan om det är så. Men när vi sa hej då till folk kunde jag inte förstå varför alla grät. Inte förän Amanda kom fram och hade tårar i ögonen fattade jag att jag inte skulle få träffa alla igen på det sättet som vi träffats under två år i Orsa. Vi kommer att träffas igen men när? Var? Är det snart? Bland alla tårar och kramar visste jag att detta bara var början på slutet. Början på en ny vänskap utanför skolan och början på nya äventyr.

Efter en hel dag med flyg så kom jag och Ebba fram till hotellet i Stockholm. Direkt vi lade oss på sängen somnade vi. Utmattade helt enkelt. Jag är fortfarande utmattad. Kanske kan bero på att jag blev utmattad både psykiskt och fysiskt i Gula Bergen. Jag är rädd för extrema höjder. Väldigt rädd tydligen, märkte jag. Men jag gjorde det, I climbed that mountain. Med mycket hjälp, handhållande och 3 pack med näsdukar klarade jag av det.

I förrgår kom jag hem till Bäckefors. Kom upp i mitt rum som inte längre är mitt rum utan ett kontor. Gick ner till familjen, lade mig i soffan och somna som en stock.
Idag började jag packa upp från Kina. Det borde gå bättre men jag har ingen aning vart jag ska lägga mina saker. Jag letar efter mina hyllor som jag hade i Orsa men de finns inte länge där. Mina saker är nerpackade och jag känner mig helt plötsligt som en främling i mitt gamla rum. Mitt hem finns inte längre här. Det finns där ute, ute i världen. Min garderob finns i mina resväskor och i min backpack-ryggsäck. Till hösten ger jag mig ut på nya äventyr och jag längtar. Längtar tills jag hittat mitt nya hem.