Madre Mia, vad gör jag???

En månad på Lanzarote som reseledare för Solresor nu. Och det är dags för en team-dag. En team-dag som absolut inte faller mig i tycket. Vi ska surfa. Jag har länge sagt att jag aldrig ska surfa men när man väl får chansen att surfa på Caleta de Famara som är ett surfparadis, hur kan jag då inte göra det?
Paniken blir i alla fall högre för varje sekund som går, pulsen slår och mardrömmarna tränger sig in i mina annars så sömnlösa nätter. Men det ska väl gå bra? Min vänskap med vatten har inte alltid varit bra, jag har ramlat i flera gånger om, slagits med vågor m.m. Men nu har jag en bräda mellan mig och vattnet, borde det inte gå bättre då?

Usch, tänk om det går sämre. Brädan slår till mig i huvudet och jag kommer under en våg där jag rullar runt, runt, runt och inte kommer upp och precis när jag kommer upp kommer det en manet som bränner mig så jag tappar känseln i båda benen så att jag inte kan simma och efter det kommer en haj och biter bort mina armar. Och som avslutning kommer Doris och sjunger "Fortsätt simma".

Om det varit en dröm, ja så skulle det hända. Jag vet att det inte kommer hända på riktigt. Men är man rädd för vatten lovar jag att tankarna finns där.

Imorgon ska det gå jättebra. Imorgon ska det gå bättre än bra. Imorgon ska det gå bra. Imorgon ska det gå smärtfritt. Vi får se hur det går....