Jag saknar, I miss, Echo de menos
Avslutningsmiddagen var jättebra. Jag höll ett tal, om man kan kalla det för ett tal. Har aldrig varit bra på att hålla ett tal men jag tror jag fick till det ganska bra. Att tala från hjärtat som det heter.
Jag tackar alla här än en gång. Tack alla på Lanzarote för denna säsong. Tack alla på Apollo för att jag fick lära känna er. Tack för alla fina och mysiga kvällar på San Miguel och tack för en sjukt rolig nyår. Ni är ett helt fantastiskt gäng!
Kajsa och Kristin, jag hoppas ni får en underbar fortsatt säsong och jag hoppas att ni får se det fantastiska landskapet som Lanzarote erbjuder.
Alla receptionister, som inte ens kommer förstå vad jag skriver här. Tack för all hjälp och tack för alla filtar ni skickat upp.
Catalina och Aida, tack för denna säsong. Jag har haft the time of my life med er. Från första veckan då man redan förstod att det skulle bli en riktigt bra säsong, dels för de snygga Guarda Civil som stod längs vägkanten, men också för att ni är ni. Utan er skulle inte säsongen sett ut som den har sett ut. Aida, tack för att du lärt mig. Kan inte tacka dig tillräcklig, du har varit en jättebra DM och jag hoppas du får det jättebra i Italien (jag är väldigt avis på dig). Catalina, vi ses snart! Jag kommer och möter dig på flygplatsen tillsammans med en stor bamsekram och ett stort leende. 1 vecka kvar!
När jag satte mig på planet som skulle ta mig till Gran Canaria kunde jag inte hjälpa att börja gråta när planet lyfte från marken och lämnade ön bakom sig. Personen som satt bredvid mig frågade om jag var flygrädd och jag kände att det var den bästa förklaringen så jag nickade och sa ja. Av henne fick jag en näsduk. Den behövdes. På Gran Canaria började min väntan. 3 timmar gick jag runt och satt ner och halvsov i incheckningshallen. Jag checkade in mina bagage och åt lunch. Planet lyfte 16.45 och min slutstation var Stockholm.
När jag landade började jag frysa direkt. Det var mellan 5-10 grader. Minus alltså. Jag saknade värmen direkt. Under tisdagen skaffade jag mitt turkiska visum och sedan bar det av hem till västkusten. Och här jag underhållit mig de senaste dagarna med att tvätta, tvätta lite till och sovit ut. All tvätt är nu färdig så väntar jag bara på mitt visum, som jag hoppas kommer idag. För så fort jag fått mitt visum så dimper mina biljetter ner i min gmail. Turkiet nästa!
Jag tackar alla här än en gång. Tack alla på Lanzarote för denna säsong. Tack alla på Apollo för att jag fick lära känna er. Tack för alla fina och mysiga kvällar på San Miguel och tack för en sjukt rolig nyår. Ni är ett helt fantastiskt gäng!
Kajsa och Kristin, jag hoppas ni får en underbar fortsatt säsong och jag hoppas att ni får se det fantastiska landskapet som Lanzarote erbjuder.
Alla receptionister, som inte ens kommer förstå vad jag skriver här. Tack för all hjälp och tack för alla filtar ni skickat upp.
Catalina och Aida, tack för denna säsong. Jag har haft the time of my life med er. Från första veckan då man redan förstod att det skulle bli en riktigt bra säsong, dels för de snygga Guarda Civil som stod längs vägkanten, men också för att ni är ni. Utan er skulle inte säsongen sett ut som den har sett ut. Aida, tack för att du lärt mig. Kan inte tacka dig tillräcklig, du har varit en jättebra DM och jag hoppas du får det jättebra i Italien (jag är väldigt avis på dig). Catalina, vi ses snart! Jag kommer och möter dig på flygplatsen tillsammans med en stor bamsekram och ett stort leende. 1 vecka kvar!
När jag satte mig på planet som skulle ta mig till Gran Canaria kunde jag inte hjälpa att börja gråta när planet lyfte från marken och lämnade ön bakom sig. Personen som satt bredvid mig frågade om jag var flygrädd och jag kände att det var den bästa förklaringen så jag nickade och sa ja. Av henne fick jag en näsduk. Den behövdes. På Gran Canaria började min väntan. 3 timmar gick jag runt och satt ner och halvsov i incheckningshallen. Jag checkade in mina bagage och åt lunch. Planet lyfte 16.45 och min slutstation var Stockholm.
När jag landade började jag frysa direkt. Det var mellan 5-10 grader. Minus alltså. Jag saknade värmen direkt. Under tisdagen skaffade jag mitt turkiska visum och sedan bar det av hem till västkusten. Och här jag underhållit mig de senaste dagarna med att tvätta, tvätta lite till och sovit ut. All tvätt är nu färdig så väntar jag bara på mitt visum, som jag hoppas kommer idag. För så fort jag fått mitt visum så dimper mina biljetter ner i min gmail. Turkiet nästa!
Kommentarer
Skicka en kommentar